Under väldigt många år bloggade jag. Jag tror kanske att jag bloggade i 10 år, mellan 2005 och 2015 ungefär, om stort och smått. Mycket träning, livet, resor, familj och ganska många helt irrelevanta saker som fina prylar, shoppinglistor och musik. Min första blogg var på blogg.se, den hette ”Liten och ettrig” och höll sig vid liv en himla massa år. Sen bytte jag till blogger (?) och wordpress och sådär höll det på ett tag, vet att jag hade en blogg som hette argbuggen och en som hette radhusmorsan ett tag.
Men sen hände nånting.
Kanske var det sociala medier, kanske livet i stort som tog för mycket tid, jag tröttnade på att blogga. Tröttnade på att uttrycka mig. Lade ner all min kreativa tankekraft i jobb och sånt där.
Jag tror också att jag tröttnade på hela grejen. Att allt på nätet skulle mätas och vägas, vara spårbart, jämförbart och ”bygga varumärke”. Som jag avskyr det ordet. Jag vill inte vara något varumärke. Är det något som är mitt varumärke så är det väl just det, att jag tycker det är bullshit. Och bullshit ger jag inte mycket för.
Jag tror helt enkelt inte att en människa på något sätt kan vara ett varumärke. Att vara människa innebär att vara mänsklig, inkonsekvent, spretig och att kunna ändra sig. Att vara ett varumärke är långt ifrån det. Ett varumärke har en tydlig riktning, en plan, ett mål och ett varför.
Men nu gissar jag att bloggen alltså är tillbaka. Utan plan eller mål. Inget Google Analytics, inga script, inga contentplaner, ingen SEO.
Jag kommer alltså inte ens veta om någon går in och läser bloggen och helt ärligt så bryr jag mig inte så mycket om det (en annan anledning är att jag inte pallar GDPR-popups). Men att någon läser det jag skriver är inte heller syftet. Syftet är att ha en plats att skriva saker på, att uttrycka sig på, att skriva ner tankar som inte ryms på Twitter eller Instagram.
Så nu skriver jag ändå som om någon läste men… välkommen tillbaka bloggen.