Vintern som aldrig ville ta slut

Februari. Jag kanske inte ska klaga på vintern hittills. Den har ändå med Stockholmsmått varit väldigt bra. En hel del snö, krispiga dagar och inte så jättemycket slask även om vi haft några vändor då allt smält bort för att sedan komma tillbaka igen.

Men vinter är inte mitt element. Och ju äldre jag blir desto mindre tålig verkar jag bli. Jag var liksom klar med vintern redan i mellandagarna. Visst är det mysigt att sitta inne och elda i öppna spisen men jag gillar inte att halka runt i snön, klä på mig jättemycket kläder för att sedan svettas på pendeltåget.

Min hud är torr som fnöske, alla kläder kliar och skaver och ögonen rinner. Dessutom blir jag trött och vill gå och lägga mig så fort det blir mörkt, och även om det är ljusare nu blir det iallafall mörkt vid fem och då kan man faktiskt inte gå och sova.

Så jag drömmer mig bort och hoppas i framtiden kunna tillbringa vintrarna på varmare breddgrader. Vart spelar inte så stor roll, Portugal, Kanarieöarna eller Bali, jag kan testa allt en gång iallafall bara jag slipper den här oändligt långa väntan på våren.

Bilderna till trots. Jag är jävligt trött på vinter nu.