Över stock och sten

Det finns kanske inget mer tillfredsställande än att springa terräng. Eller ja om man frågar mina hälsenor kan de säkert komma på nåt bättre, men terräng är iallafall bra mycket mer skonsamt än asfaltslöpning, det håller de med om.

Idag började vi dagen med en runda i ett av våra snällare terrängspår. Eftersom både jag om mannen haft våra olika skador och inte sprungit så mycket försöker vi ta det lugnt och öka lite efter hand, men det är svårt att inte ta i så man spricker när lungorna fylls med skogsluft och fötterna får skutta mellan stenar och rötter och vattenpölar. Totalt blev det väl runt 5 kilometer men jag hade gärna sprungit det dubbla. Eller varit ute hela dan.

Nu längtar jag efter att det ska bli ännu kallare så man får springa med mössa och ullstrumpor och känna iskallt vatten sippra mellan skorna när man råkar plumsa ner i en lerpöl (har man aldrig sprungit terräng och klafsat med fötterna i vattenpölar har man missat nåt).

vägen till lycka…

Planen för dagen

Resten av dagen ska jag ta det så lugnt som det bara går. Jag ska laga en boeuf bourgignon som ska få puttra långsamt, långsamt tills högreven faller i bitar och kan ätas utan att tuggas. Jag kanske ska tvätta lite, vika lite tvätt, fixa lite med bloggen och låta min robotdammsugare åka runt lite överallt. Men mest ska jag gå runt i mjukisbyxor och tofflor och njuta av att kroppen känns lite mör och skön.

Ha en fantastisk söndag!